Den kommande oljebristen - humanistiska, sociala, politiska och ekonomiska konsekvenser


Jag har i flera brev berättat om den stora globala oljebrist som väntar runt hörnet (Se min hemsida). I takt med att ny kunskap kommer fram, kan vi urskilja konturerna av vår framtid. Konsekvenserna kommer att bli mycket allvarliga och saknar motstycke i vår moderna historia. Problemen med den kommande oljebristen är främst av kvantitativ karaktär. Det finns ingen känd annan möjlighet ens på längre sikt att ersätta nuvarande enorma behov av den energi som utvinns ur olja. Många har ännu inte vaknat upp utan svävar aningslöst omkring i vår färgskimrande såpbubbla. Man tänker sig att allt kommer att förbli vid det gamla, samtidigt som nya energikällor kommer att fasas in i stället för oljan. Detta ordnar våra tekniker och "marknaden". Man talar mot bättre vetande om vätgas, metanol, vindkraft, rapsolja eller om stora fyndigheter av tjärsand i Canada, om olja på havsbotten och i polarområdena eller om kärnkraft och biogas.

Men allt detta - även sammantaget - räcker inte på långa vägar för att ersätta dagens förbrukning av olja. El kan inte ersätta dieselolja eller flygbränsle i vår livsviktiga transportapparat. När oljebristens järngrepp på vårt samhälle är ett faktum, blir det frågan om en smärtsam anpassning till en successivt krympande energiproduktion. En anpassning som kommer att beröra varje människa på jorden på de mest skilda plan.

ASPO

ASPO
är ett internationellt organ som med information och bearbetning av data hjälper oss att se konsekvenserna av den kommande oljebristen. Se deras utmärkta hemsida. http://www.peakoil.net/ och http://www.asponews.org/

Därifrån hämtar jag nedanstående diagram och kommenterar sedan detta:



From the ASPO Newsletter; graph developed by Colin Campbell.

Mina kommentarer:

Det prickade området utgör vanlig mineralolja från oljekällor som flödar av sig själv - oljan är lätt att få fram och det kostar inte mycket samt kräver liten hjälpenergi. Vi ser att amerikanska utvinningen "peakade" (hade sin topp) redan 1970. Europa (främst Nordsjön) har redan peakat, liksom Ryssland som hade sin topp under sovjettiden. All övrig produktion - utom Mellersta Östern (MÖ) - peakade i början av detta årtionde. Även om MÖ tas med, hade utvinningen av konventionell olja på jorden sin topp ungefär år 2000.
Sedan dess har MÖ successivt ökat sin produktion för att möta ökad efterfrågan. Men genom recessionen i världsekonomin har denna ökning varit så måttlig att MÖ än så länge klarar denna uppgift. Men med ett uppsving av världsekonomin kan vi vänta att oljebristen kommer som ett brev med posten. Att MÖ (främst Saudi) fortfarande har denna förmåga gör dem till s k "swingproducenter". Utvinningen av konventionell olja antas i figuren ligga oförändrad genom swingproducenterna fram mot årtiondets slut och faller sedan. Men utvinningen kan falla tidigare om de uppgivna storlekarna på oljereserverna i MÖ varit överdrivna - vilket många anser vara fallet.

De krafter som vill förringa betydelsen av den kommande oljebristen, främst det ekonomiska etablissemanget, som är rädd för panik hos alla investerare, menar att andra former av utvinning kommer att ta vid. Man talar lugnande om oljesanden i Kanada och olja från polarområden eller djuphav. Men vi ser här att oljesanden (Den helsvarta delen "Heavy" ) kommer att under lång tid framåt spela en liten roll och kan inte vända den allvarliga utvecklingen, trots att Shells utvinning av olja ur oljesand i Canada är ett av världens största industriprojekt. Dessutom har man stora problem med utvinningen där genom att stora mängder gas, som egentligen måste användas för elproduktion i Nordamerika, går åt för denna utvinning och kastar tvivel över hela oljesandsprojektet på längre sikt. Vi ser också att djuphavsutvinningen har sin topp redan om några år.

Det är dimensionerna på oljebristen som gör frågan så allvarlig och svårbemästrad. Om man grovt uppskattar ur diagrammet hur snabbt kurvan vänder nedåt - oavsett om vi inkluderar alla andra bidrag eller bara konventionell olja, så är det frågan om en minskning på ca 0,6 gigafat per år. Det betyder att det efter två år fallit bort ett bidrag i samma storleksordning som hela Nordsjöns produktion, efter fyra år har det fallit bort två hela Nordsjön osv. Det är klart att ingen alternativ energikälla kan matcha denna successiva kräftgång - det är dimensionerna som är det stora problemet och vi har ingen hjälp av alla falska förhoppningar om "ny teknik", bränsleceller och vätgas.

En annan tyngande aspekt på oljebristen måste diskuteras. Hela den tekniska revolutionen var baserad på först kol men snart på olja. Den tekniska revolutionen har i sin tur möjliggjort att slaveri och utsugning i olika former - ja hela det gamla hierarkiska samhället har kunnat överges i industriländerna. Oljan gör det som slavar och förtryckta samhällsklasser gjorde i det förgångna. I vid mening har kanske också demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, hälsovård, semester, pension etc etc blivit möjliga tack vare oljan? Vårt samhälles humanistiska etik kanske är oljedriven och skrumpnar ihop när oljan sinar? Kanske de otidsenliga och stötande samhällsmönster som vi idag anser förkastliga i tredje världen kan överges bara när tekniken och oljan också där tar över de förtrycktas roll? Man kan tänka sig att den härskande klassen hos romarna kunde visa humanism, demokrati och rättvisa mot varandra, men att detta inte kunde omfatta slavarna. Utan slavar hade romarriket och den högre sociala ordningen hos härskarna kanske inte varit möjlig?
Oljan är vårt samhälles slavar. De drar våra fordon, odlar vår mat samt värmer våra bostäder. De gräver i jorden och bygger våra hus. Jag menar att den annalkande oljebristen kan komma att leda till djupgående förändringar som ännu är otänkbara för de flesta av oss.

Se artikeln (på denna hemsida) "The End of the Oil Age" av Dale Allen Pfeiffer - geolog och skribent - som också rör vid dessa svåra frågor, särskilt slutet av artikeln är tänkvärt. Kanske mest det faktum att vår globala livsmedelsproduktion nästan helt förutsätter olja. För att producera 1 kalori energi i maten behöver vi stoppa in 10 kalorier i livsmedelsproduktionen. Det mesta kommer från oljan. Man har påpekat att kurvan för befolkningsökningen på jorden i stort sett följer kurvan över den globala oljeutvinningen. När oljeproduktionen sinar, kommer förr eller senare den globala livsmedelsproduktionen att falla. Man har uppskattat att jorden bara kan försörja ca 2,5 miljarder människor utan olja. Detta kastar en mörk skugga över framtiden.








TILLBAKA

©: Gunnar Lindgren














Produktion: Webbateljén, Studio SOS, Osby, Sweden